Ullis

Något som jag är så fruktansvärt trött på är att jag alltid åker dit som den som är tvungen att planera saker. Jag är alltid den som fixar middagar, vägbeskrivningar, filmkvällar, vet när vi börjar, vad vi har för läxor, när och var vi ska mötas och bla bla bla. En gång sådan, alltid sådan; i folks ögon i alla fall. Det känns ju sisådär lagom kul när man är med och ordnar överraskningsfester för kompisar som fyller år och sedan åker dit på att ordna sin egna 18-årsmiddag. Nä, just det, jag fick ju hjälp av Karin som OCKSÅ FYLLER 18 ÅR den här gången. Att jag inte har tänkt på det på det sättet förrän nu är ju också smått korkat i sig. Jag antar att jag har blivit helt avtrubbad av allt. Jag har i alla fall vunnit över min kajakskräck idag efter paddling i vågor och ösregn samt nästan skrivit klart naturkunskapsarbetet. Alltid något att glädjas över.

Jag är jävligt förbannad just nu. Mina små älsklingar till gladiatorsandaletter som jag köpte på Zara i Göteborg för 600 kronor, var ju som sagt redan sönder när jag köpte dem då. Eller rättare sagt: jag hade inte upptäckt att de var sönder när jag köpte dem. Eftersom jag inte hade någon möjlighet att byta dem var jag tvungen att lämna in dem till skomakaren för lagning. Detta var alltså innan jag ens hade använt dem. När jag äntligen fick tillbaka dem och sedan använde dem kände jag att jag fick jätteont i ena foten, men tänkte inte på att det berodde på skorna. På en fest ramlade dock klackarna av, så jag var tvungen att lämna in dem igen. En vanlig dödlig skulle antagligen ha lackat och krävt att få ett par nya eller i värsta fall ringt Sverker på plus, de kostade ju ändå 600 kronor, men jag har inte haft tid. Idag när jag använde dem fick jag sådär ont i foten igen. Mamma och jag kom efter en närmare granskning av skorna fram till att den ena var mycket lägre än den andra och att det därför måste röra sig om någon sorts tillverkningsfel. Vi (man har ju lärt sig att man inte blir tagen på allvar om man åker in själv) åkte in till Zara med kvittot i hopp om att få byta. I affären möttes vi av en sur s.k. "manager" som sade att det var skomakaren som hade gjort ett dålig jobb, inte dem. Kruxet var ju bara att jag fick ont i foten redan innan de klackades om hos skomakaren. Efter mycket om och men fick jag i alla fall pengarna tillbaka men olyckligtvis så verkar skorna inte finnas kvar någonstans. Jag som skulle kunna döda för de där skorna. FAN I HELVETE!!!!!!!!!!!!!!

Vad håller jag på med? Går jag igenom någon sorts livskris eller vad är det frågan om? Med tanke på att jag måste analysera det mesta in i minsta detalj så börjar man ju undra. Förut var det mänskligheten och samhället som spökade, nu är det jag och min personlighet. Jag kommer ständigt på nya insikter om mig själv och mitt beteende. Någon som ställer upp på att bli min filosofiska samtalspartner? Ta en fika då och då och diskutera saker som händer och inte händer? Skynda er, annars går jag in och chattar här Nä, skämt åsido, sjunker inte så lågt längre :p

En liten låt som passar in på dagen bara:

Dreamer-Sophie Zelmani

Jag har drömt mig genom dagen idag. Hjärnan har arbetat på högvarv hela dagen, dock med allt annat än det som den borde göra. All denna etik som har pumpats in i mig de senaste dagarna förföljer mig ständigt. Fosterdiagnostik, oetiskt eller etiskt? Biobanker? Abort? Bara ett sätt att förstöra den biologiska mångfalden? Jag har aldrig varit med om att argumentera i ett vakuum utan något rätt och fel. För första gången i mitt liv är jag inte säker på var jag står. Eller någonstans gör jag det, men jag känner att jag gärna vill gardera mig. Jag har en personlig åsikt som jag inte vill yttra med respekt för vissa närstående som har genomgått saker som inte jag skulle acceptera om de hände mig. Dessutom har jag inga vattentäta argument om någon skulle ifrågasätta mig. Jag kan inte riktigt välja sida utan vill vända och vrida på alla åsikter och möjliga scenarion för att tillslut komma fram till någon mellanväg. Hur fan skriver man en naturvetenskaplig rapport om det? Även om de bara frågar vad jag personligen tycker så är det svårt att framföra när det finns så många vettiga sidor av sanningen. Min pappa och jag har också haft lite diskussioner. Tänk om gentekniken utvecklas så mycket att man tillslut kan förebygga och framhäva vissa egenskaper hos människor innan de ens är födda? Tänk om vårt samhället förändras till det elitistiska, precis som enligt nazisternas ideologi? Vad händer med människorna när det inte längre finns något som heter annorlunda eller just någon biologisk mångfald? När allt handlar om att vara så perfekt som möjligt? Allt min drömmande resulterade nästan i att jag mördade spärren när den vägrade att släppa igenom mig på T-centralen. Efter åtaliga försök i olika spärrar kom jag på att det kanske hade varit bra om jag hade dragit mitt busskort redan första gången hahaha Nu ska jag drömma vidare; förhoppningsvis i sovande tillstånd. Natti!

Det är någonting visst med ex. Man tror att man har gått vidare med ny kille och allt, men de spökar ändå där någonstans i bakhuvudet. När jag gick hem från älsklingen idag, tror jag bestämt att jag såg mitt ex gulla med någon ny tjej (varför blir jag tillsammans med killar som bor på samma ställe?). Det är över ett år sedan vi gjorde slut, och det var dessutom jag som gjorde slut med honom, men ändå skapades en klump i magen av någon slags avundsjuka. Även om man själv anser sig ha rätt till att ha lika starka känslor för någon ny som man hade för sitt ex, unnar man någonstans inte dem detsamma. Man tror att allt det man upplevde tillsammans just bara går att uppleva TILLSAMMANS och inte med någon annan. Det är så löjligt egentligen. Dessutom såg hon ut att vara snygg också. En lång, smal tjej med guldlockshår. Varför kunde han inte bli tillsammans med någon ful datanörd? Fast jag vet i och för sig inte om det var han.

Gott folk! Det är en nya vecka med nya möjlighter. Nytt spel, nya möjligheter att vinna som jag brukar säga till mina gäster. Helgen har varit bra, trots en massa jobb. Igår stod jag i vinsthjulet vilket var kul. När det började mörkna var det dock inte många som hittade ner dit undantaget två gubbar i medelåldern. Den ene stod och tjatade om sin "föredetta" en halv evighet och den andre ville att jag skulle stilla hans ömhetsbehov, gaaaaah :P Idag har jag haft en skön dag i skolan. Dagens bästa var tveklöst min och Js tävling på tavlan, Apornas kusin vs kräk-Öli. Vikarien frågade om det var något viktigt eftersom det stod LÅT STÅ! och vågade knappt sudda ut det :P Efter skolan blev det shopping i stan med F och K. Vi köpte en present till L som fyller år om 4 dagar. 4 dagar kvar tills de första lagliga ciggen, inte sant? För mig är det knappt två veckor kvar till cigg och laglig utgång :) Nu ska jag återgå till turismbajsläxan. Pussiiiieeess <3<3<3

Jag är på rätt köl igen. Det som känns som om det i alla fall. Igår vände den dåliga trenden på jobbet och jag fick extrastjärna för mitt jobb i Dumle. Festen på kvällen slutade dock i katastrof för min del. Jag tillbringade två timmar liggandes i bastun, behöver jag säga mer? Ett under att jag inte har varit bakis idag. Idag har jag annars träffat bästaste samt tillbringat fyra timmar med Rose-marie i kexet. Imorrn blir det jobb igen. Hoppas att vi går på plus! Later!

Min syster fyller 20 år idag. Jag smsade henne grattis just för att jag inte orkar prata med henne eller någon annan just nu. Speciellt inte på telefon. Jag såg i alla fall att hon hade ringt upp mig senare men bestämde mig för att låta det vara. Varför känns allt så svårt? För tio år sedan var det någon som sade att vi hade något av sällan skådat slag. Vi hjälpte varandra att nå dit vi ville och hade en kärlek till varandra som var så stark. Vi var inte bästa vänner utan någor mer. För tio år sedan mådde jag bra. Vi har inte längre den där relationen. Hon tror att jag inte tycker om henne längre. Det blev som ett slag i magen för mig. Jag är inte så hård som jag har varit mot henne, det är bara en fasad. Det är ett skydd som jag använder mig av när jag känner mig hotad. Det är inget jag styr över utan något som bara dyker upp. Varför kan jag inte låta henne komma mig nära? Kanske är det efter allt som hon har gjort mot mig och efter allt som har hänt. Få vet egentligen något om mig eftersom jag alltid har varit noga med att inte lämna ut mig själv. Jag är fortfarande lika stängd. Jag känner inte ens mig själv; vem är jag? Jag pratade i alla fall med min syster på msn och hon ville att jag skulle komma ner till henne nu. Varför kan jag inte bara skita i allting och ta första bästa tåg ner? Vad är det som stoppar mig? Jag har viljan att ta tillbaka det som var men frågan är om det går. Det sägs att tiden läker alla sår, och visst gör den det, men för somliga tar det tid. Ville bara att du skulle veta. Jag hatar inte dig och har aldrig gjort det. vad jag än har sagt. Förlåt.

Vinden vänder hela tiden. Saker händer. Jag försöker springa men står bara still. Vinden har tagit tag i mig och jag vet inte vart jag är på väg. Jag håller på att förlora greppet om allt. Jobbet går dåligt, min syster glider längre bort, jag orkar inte längre umgås med människor, tröttheten har bosatt sig i mig igen, vad kommer att hända med mig? Jag orkar inte stressa för att få ihop allt längre. Jag orkar inte leva det liv jag lever. Det ända jag vill är att supa bort tillräckligt många hjärnceller för att bli hjärndöd.

Jag sjunker igen. Det är det sista jag vill just nu, men jag kan inte hindra det. Hela sommaren har varit så fridfull men jag klarar inte hösten. Vill att det ska vara tisdag nu.

Ja, det är frågan det. Jag sitter här med det fetaste håret på planeten, de tröttaste ögonen och den suraste magen. Akut magsjuka? Diarée? Jag har ingen aning om vad man ska kalla den här skiten jag sitter med. Något som är säkert är i alla fall att hela huset stinker efter min framfart. Hur ska jag kunna gå till skolan imorgon när jag inte kan gå på toaletten och göra det där andra i skolan? Nu ska jag sluta innan det spårar fullständigt här. Varför just nu? :'(

Jag svävar på moln idag utan att riktigt veta varför. Kanske är det för att jag ska få träffa en viss person snart. Eller för att vårt projektarbete från och med nu går ut på att åka till ett barnhem i Indien med insamlade kläder. Jag undrar om vi kommer att klara av det, men hursomhelst blir det i alla fall min största utmaning hittils och jag är mer än redo. Projektarbetat ska egentligen ses som en oändlig tillgång. Du får chansen att på skoltid förverkliga sådant som du alltid har drömt om och du får dessutom hjälp och resurser. Om vi någonsin kommer till Indien så kommer det att vara som helt nya människor. Jag ska aldrig glömma mottot som jag läste i GLAMOUR av alla tidningar: Du är kaptenen på ditt eget skepp- Du bestämmer vad du klarar av. Och jag ska klara av detta.

Spana in mina kläder här

Nytt läsår, sista läsåret, men jag känner ändå ingen skillnad. Lärarna är desamma, klassen densamma och människorna desamma undantaget två killar som har börjat igen, en ny och en gammal. Kroppen och hjärnan anpassar sig direkt till de dagliga rutinerna och plötsligt känns det som om ingen tid har gått alls, som om sommarlovet överhuvudtaget inte har existerat. Det är konstigt att man helt sonika kan acceptera att gå till skolan, planera i almanackan och laga middag till sin pappa när ledighet är det enda som har funnits i ens tankar under i alla fall en månads tid. Hur kommer det sig att jag nu helt plötsligt har energi till att göra allt jag för en månad sedan gjorde på en vecka på en dag? Människan är en konstig skapelse.

Helgen var väldigt trevlig. Mams och paps hjälpte syster-yster med flytten till Göteborg i helgen, så jag blev lämnad ensam med huset vilket var mycket uppskattat. På lördagen var klasstjejorna över för lite mys, tacos, guitar hero och film och på söndagen kom A. Inte en lugn stund med andra ord, men det är samtidigt det jag uppskattar allra mest: att umgås. Jag har ingen lust att hetsa upp mig för saker folk gör, säger eller hur de beter sig längre; jag umgås mycket hellre helt kravlöst och uppskattar allt i tillvaron istället.

Idag har det också blivit träning på Friskis (kommer garanterat inte att kunna ta mig upp hur sängen imorgon) samt lite rekning på Myrorna i Hjorthagen. Jag vann nästan över shoppingbegäret, köpte endast en T-shirt (65 kr), ett skärp (15 kr), filmen Tillsammans (5kr!!!!!) samt en bok. Återkommer inom kort med en länk till min annons på blocket där jag säljer en del kläder. Dessa är inga skitplagg utan endast kläder jag av någon anledning har rensat ut!

PUSS!

I en stor del av mitt liv har jag brytt mig mer om andra än om mig själv. Jag har ställt upp för så många människor och brytt mig om dem utan att få något tillbaka. Jag har tagit åtaliga promenader, spenderat timmar i telefon och blivit väckt mitt i natten bara för att höra på någon annans problem. Ibland har jag begått misstag, precis som alla andra, men då har alla dessa människor givit mig oförtjänt mycket skit för det, sånna misstag som de begår varje dag. Jag är inte sån längre. Jag bryr mig numera bara om dem som JAG tycker om, inte om dem som tycker om mig. Det är sant som de säger att jag har förändrats. Jag har blivit mer självsäker. Jag har blivit äldre till skillnad från vissa andra. Just nu väller tröttheten fram, tröttheten på alla upprörda känslor. Jag begick inget misstag, jag gjorde ett val. Jag valde bort någon för att gynna någon annan. Det val jag gjorde kanske sårade någon, men det stärkte mig. Jag har rättigheten att välja för min egen skull. Det är mitt liv, min kropp och mitt samvete. Jag valde att inte svika mig själv den här gången.

Tant-Ullis blev partypepp igår. Tant-Ullis blev så partypepp att hon nästan spydde, mindre bra. Efter att ha spenderat dagen i provrum med K och kvällen till bra musik i fjortismeckat Kungsträdgården, fick vi nog och åkte ut till festen som tydligen var i Stora Mossen. Min väns något överförfriskade syster kom och hämtade oss, sedan blev det åka av. Med dans natten lång med tjejorna, pianospel till falsksjungande byggare och alldeles för många cigg, kunde kvällen ha slutat på topp, men eftersom värden envisades med att det inte gick någon nattbuss, sjönk allas humör minst sagt några grader. Jag ringde iaf älsk som var snäll nog att reda upp det hela. Har jag världens bästa kille eller vad? Klockan halv fyra var Å och jag tvungna att ringa på dörren hemma hos mig för att bli insläppta av min envisa pappa som hade vägrat att gömma en nyckel utanför dörren. Vi kom i vilket fall som helst in i huset. De restrerande timmarna av natten tillbringade vi med te, mackor, choklad och en massa minnen. Jag tror att vi satt och pratade i fyra timmar innan vi tillslut gick och lade oss. Då var klockan närmare sju. Man inser inte hur mycket man har saknat någon förrän man träffar den. Det har gått alldeles för lång tid mellan våra get togethers, skärpning!

Vid femtiden idag drog Å med mig till Monki-rean som jag inte trodde existerade längre. Ack så fel jag hade. Åtminstonde halva butiken i Skrapan var fylld med rea-plagg och tror ni att en viss person kunde motstå det? Självklart inte. Det blev en silverfärgad kjol i sånt där tyg man gör glansiga cykelbyxor av, en svart blus, en grå baddräktsklänning med urringning i ryggen, ett randigt, långt linne, en blå klänning med Startrek-axlar, en vit baströja samt ett fodral från Ginatricot. Ska man shoppa så ska man shoppa med besked. Det som är så trist är ju att kläder är det sista jag behöver. Jag fick i alla fall allt för sammanlagt 330 kronor!

Imorgon flyttar min kära syster till Göteborg. Vi har haft middag här ikväll med presentutdelning. Jag fick finfina schampo och balsam av henne från TIGI och hon fick YSLs touche éclat av mig. Jag kommer att sakna henne. På förmiddagen kommer älskot sedan blir det tjejmiddag med klassisarna för hela slanten. Jag har flow.

Night!

Hallå gott folk!

Det är än en gång dags för lite update här. Cykelsemestern har varit minst sagt kaotisk med vägglöss, punkterade cyklar, dåligt väder och dryga människor. Vem har sagt att Göteborgare är trevliga? De vi mötte var minst sagt dryga, speciellt när vi upplyste dem om att vi kom från Stockholm. Vi klarade i alla fall alla missöden på ett eller annat sätt, så här sitter jag nu och känner mig ytterliggare några år äldre. Resan innehöll såklart riktiga ljusglimtar också som Broder Daniels sista spelning på Flamingo, något utöver det vanliga. Summan av kardemumman har i alla fall varit bra, men jag tror aldrig att jag har varit så tacksam över att komma hem. Resan dag för dag kommer att läggas upp i både ord och bild inom kort, stilla er ;)

Igår kom A över; som jag har saknat honom! Vi gick på promenad, lagade mat och poppade popcorn mitt i natten, guldvärt. Han gick i eftermiddags och ersattes av K. Det var ett tag sedan man såg röken av henne också. Nu sitter jag här med äckliga lössbett som kliar som satan, så det blir till att ringa vårdcentralen imorgon. Jag ska bara checka telefontiderna först. På torsdag blir det SMK med girlsen och sedan fest på Kungsholmen hos min nyfunne vän. Tant Ullis måste bli på partyhumör tills dess.

Puss!

Hej gott folk!

Äntligen ska ni få se lite livstecken från mig. De senaste dagarna har varit minst sagt stressiga. I fredags var fest i Tanto med T och J. Det slutade med att J och jag söp oss fulla på redbull och 50 procentig vodka och spelade minigolf med Sätramannen som vi hittade där. Efter att ha dragit dit ett antal människor samt druckit upp Sätramannens vin, åkte vi på fest i Gröndal. Jag brukar hata att gå på fester där jag inte känner någon, men den här festen var riktigt skön. Dylan spelades på hög volym och jag fann en ny kompis. Sedan blev det ostkaka i Sätra. Dagen efter åkte jag till jobbet och genomled det svettigaste passet någonsin. Det kändes som att yoga i fyrtiogradig värme som jag glatt upplyste mina gäster om. Vi slog i vilket fall som helst försäljningsrekord igen, woho! Efter jobbet åkte jag hem till älsk och sov. På söndagen tog vi bussen ut till Stavsnäs med hans familj för att sedan åka vidare ut till en öde ö i Skärgården. Jag kom hem idag efter ett par mysiga dagar där med solstek, bad och jobbiga småsyskon. Imorgon ska jag packa hela dagen och träffa F för att planera det sista inför Göteborgsresan. Vi åker på fredagmorgon, så vi får se om jag hinner blogga något mer innan dess. Annars; TA HAND OM ER OCH VARANDRA!

KYSS

Låten som figurerar i mitt huvud just nu lyder: