Ullis

Min syster fyller 20 år idag. Jag smsade henne grattis just för att jag inte orkar prata med henne eller någon annan just nu. Speciellt inte på telefon. Jag såg i alla fall att hon hade ringt upp mig senare men bestämde mig för att låta det vara. Varför känns allt så svårt? För tio år sedan var det någon som sade att vi hade något av sällan skådat slag. Vi hjälpte varandra att nå dit vi ville och hade en kärlek till varandra som var så stark. Vi var inte bästa vänner utan någor mer. För tio år sedan mådde jag bra. Vi har inte längre den där relationen. Hon tror att jag inte tycker om henne längre. Det blev som ett slag i magen för mig. Jag är inte så hård som jag har varit mot henne, det är bara en fasad. Det är ett skydd som jag använder mig av när jag känner mig hotad. Det är inget jag styr över utan något som bara dyker upp. Varför kan jag inte låta henne komma mig nära? Kanske är det efter allt som hon har gjort mot mig och efter allt som har hänt. Få vet egentligen något om mig eftersom jag alltid har varit noga med att inte lämna ut mig själv. Jag är fortfarande lika stängd. Jag känner inte ens mig själv; vem är jag? Jag pratade i alla fall med min syster på msn och hon ville att jag skulle komma ner till henne nu. Varför kan jag inte bara skita i allting och ta första bästa tåg ner? Vad är det som stoppar mig? Jag har viljan att ta tillbaka det som var men frågan är om det går. Det sägs att tiden läker alla sår, och visst gör den det, men för somliga tar det tid. Ville bara att du skulle veta. Jag hatar inte dig och har aldrig gjort det. vad jag än har sagt. Förlåt.