Ullis

Nytt läsår, sista läsåret, men jag känner ändå ingen skillnad. Lärarna är desamma, klassen densamma och människorna desamma undantaget två killar som har börjat igen, en ny och en gammal. Kroppen och hjärnan anpassar sig direkt till de dagliga rutinerna och plötsligt känns det som om ingen tid har gått alls, som om sommarlovet överhuvudtaget inte har existerat. Det är konstigt att man helt sonika kan acceptera att gå till skolan, planera i almanackan och laga middag till sin pappa när ledighet är det enda som har funnits i ens tankar under i alla fall en månads tid. Hur kommer det sig att jag nu helt plötsligt har energi till att göra allt jag för en månad sedan gjorde på en vecka på en dag? Människan är en konstig skapelse.

Helgen var väldigt trevlig. Mams och paps hjälpte syster-yster med flytten till Göteborg i helgen, så jag blev lämnad ensam med huset vilket var mycket uppskattat. På lördagen var klasstjejorna över för lite mys, tacos, guitar hero och film och på söndagen kom A. Inte en lugn stund med andra ord, men det är samtidigt det jag uppskattar allra mest: att umgås. Jag har ingen lust att hetsa upp mig för saker folk gör, säger eller hur de beter sig längre; jag umgås mycket hellre helt kravlöst och uppskattar allt i tillvaron istället.

Idag har det också blivit träning på Friskis (kommer garanterat inte att kunna ta mig upp hur sängen imorgon) samt lite rekning på Myrorna i Hjorthagen. Jag vann nästan över shoppingbegäret, köpte endast en T-shirt (65 kr), ett skärp (15 kr), filmen Tillsammans (5kr!!!!!) samt en bok. Återkommer inom kort med en länk till min annons på blocket där jag säljer en del kläder. Dessa är inga skitplagg utan endast kläder jag av någon anledning har rensat ut!

PUSS!