Ullis

Jag är en stor tönt för att jag är så feg av mig. Det känns som om min snilleblixt att göra precis vad som faller mig in försvann lika snabbt som den uppenbarade sig. Nu sitter jag här än en gång och velar över ännu en kille. Jag undrar hur många jag har förlorat på att vara så här? :S Det börjar alltid bra med att han hör av sig. Sedan förväntar jag mig liksom att han ska göra det igen så att jag ska slippa. Om det inte händer så rinner allt liksom ut i sanden. Det mest irriterande är ändå att jag ofta peppar andra till att göra saker jag själv aldrig vågar göra. Gud vad jag hatar det! Att ringa är ju alltid helt uteslutet men att skicka ett sms är ju inte precis svårt. Jag pratade ju med en viss person förra helgen som jag inte har hört något från än. Alla utom jag (!) menar att jag borde höra av mig till honom då han senast sa: "säg till när du kan! Jag kan ju möta dig också!" men jag velar såklart. Det slutade med att jag skickade ett sms och sedan stängde av mobilen i fall han skulle få för sig att svara. Alltså jag är så patetisk. Sedan har ju alla dumma tankar såklart börjat komma smygande; de tankar som säger att jag inte är kär i honom och att jag därför klarar mig bättre utan honom. Den här gången ska jag fan härda ut. Den här gången ska han fan bli min haha Önska mig lycka till!

Förövrigt har jag spenderat lördagen i soffan tittandes på skidskytte. Tro det eller ej, men det var riktigt spännande... Enda tills svenskarna gjorde bort sig då, såklart! Sedan har jag vridit mig i plågor inför min hemtenta i historia och allt annat plugg som ska vara klart innan sportlovet. Hur har de tänkt sig att man ska hinna plugga i veckorna när man kommer hem från skolan 18.30 varje dag?(!) En jävligt bra fråga. Helgen ser annars lugn och skön ut. Jag bestämde mig redan igår att jag inte ska prata eller träffa några andra än familjen under helgen men det sprack snabbt. Det blir en kvällsfika på café 60 med K. iaf. Har ju trots allt lovat ett antal gånger att vi ska prata! Jag ser faktiskt framemot det i alla fall :)
Ha det bäst nu!

För att jag inte orkar med allt meningslöst lidande längre. Jag orkar inte prata, inte skriva, inte röra på mig, inte gå till skolan; jag orkar knappt ta mig upp ur sängen längre. Jag längtar bara bort någonstans där ingen kan få tag på mig. Jag behöver ett par veckor för mig själv; MINST! Jag ska stänga av min mobil, nu under natten, för första gången på flera månader. En bra början i alla fall.

Klockan halv 6 infann jag mig hos F. för att bli skjutsad till Gustavsberg av hennes föräldarar. Därifrån väntade en 3 timmar lång bussresa upp till Romme för lite skidåkning. Jag som älskar att åka skidor hade länge sett framemot den här resan. Det började bra med att jag, J. och F. tog några åk medan A. tragglade i skiduthyrningen som visade sig ta hundra år. Vi provade lite olika backar och det kändes bra. Efter kanske en fyra-fem åk hände det som inte får hända. Jag blev nämligen påkörd bakifrån av en snowboardare som helt hade tappat kontrollen. Då han var runt 25 år och ganska lång och tung, kunde jag inte göra annat än att rulla nerför halva backen. Jag tror att jag tappade medvetandet ett par gånger, för när jag vaknade låg jag med huvudet mot marken och med skidglasögonen fulla av snö; schysst start på dagen liksom! Killen hade som tur var vett att ursäkta sig och att fråga hur det gick. Enligt gammal vana svarade jag såklart att det gick bra och sedan fick jag kämpa mig ner till F. och J. som undrade vart jag hade tagit vägen. Inga brutna ben i alla fall. Med blod och smink utsmetat i hela ansiktet, mötte vi upp A. som hade plockat på sig lite papper som jag kunde torka av mig med. Resten av dagen bet jag ihopoch åkte på men tyvärr med betydande men. Fartdåren jag blev utbytt mot en snigel med ögon i nacken. Redan nu är halva ansiktet uppsvullet och jag väntar med spänning på morgondagen om halva ansiktet kommer att vara blått då också; just snyggt. Då inte hade kunnat göra nått åt saken säger jag bara: Fy fan för snowboardåkare!

Ni kan inte tänka er hur mycket som har hänt sedan förra gången! Enda sedan det nya året började, har jag gått runt och tänk för mig själv att jag borde börja göra mer galna saker. Jag borde göra mer spontana saker och göra saker när jag själv känner för det. Därför tackade jag ja när en viss person bjöd mig på middag i torsdags med kommentaren: "Bara det finns vin!" =) Jag kände inte den här personen och var nu inbjuden att äta middag med honom i hans lägenhet. Min kompisar tyckte nog att jag var bra dum i huvudet och lovade att vara stand-by om jag absolut skulle få panik och vilja därifrån. På bussen in till stan gick det uppför mig vad jag höll på med och jag höll på att få ett nervöst sammanbrott. I alla fall visade sig denna person vara något utav en själsfrände. Vi satt och pratade, åt och drack vin i flera timmar. Efteråt kändes det som om vi hade kände varandra hur länge som helst! Vi skiljdes åt med att jag lovade att höra av mig till honom då han hade tappat bort mitt nummer och vägrade att ta det ingen haha Skön kille va? Annars brukar det ju höra till vanligheterna att det är killen som ska höra av sig. Jag skickade i alla fall iväg ett mesigt sms natten till lördag och fick ett gulligt svar! Han ville träffa mig på momangen hehe Då jag hade fullt upp, och han också, hela helgen blev det ingenting av med det. Jag ber i alla fall till Gud att vi ska träffas igen snart!

Fredagen spenderades hemma hos K. med L, F och T. Vi hade en hederlig myskväll vilket jag verkligen behövde efter en helvetes vecka. På lördagen blev det shopping med L och K en snabbis i Forum innan L och jag åkte hem till mig och åt middag. Vid halv åtta-tiden hade vi rest genom halva stan för att infinna oss vid Globen och något vi väntat på så länge: The Cure på Hovet! Oturligt nog hade vi bara sittplatser men det var grymt kul ändå. Vi fick dansa lite i gången istället, för det gick verkligen inte att sitta still. I hela tre timmar spelade dem men till L.s stora besvikelse "glömde" de att spela Friday I'm in love. Kanske var det bara för att spelningen var på en lördag? Det var i alla fall hennes teori haha

Idag mötte jag upp J. (mitt ex) för en mysig promenad och en fika. Det var riktigt kul att träffa honom igen och som vanligt rann tiden iväg alldeles för fort. Vi får väl försöka att ses snart igen. Nu är jag precis klar med mitt idrottsarbete. Sedan bär det av in till huvudstaden för att prova en effektpedal till gitarren som självaste Peter London från Crashdïet har spelat på (!) haha.

Over and Out!

Bästa låten: Cosmic dancer med TRex

Min dag har varit helt helvetes jävla vidrig. Säger någon ett ord till mig så kommer jag att dampa ur! Det hela började med att jag fick genomlida Bowling for Columbine ännu en gång. Filmen är i sig jäkligt bra men efter tredje gången börjar man ju få nog. Jag hatar filmer där man vet allt som ska hända och kan alla repliker i förväg. Det hela blev ju inte bättre av att man än en gång insåg hur mycket man hatar USA ibland. Efter mycket bråk blev det en hederlig veggolunch på Chutney <3 Förgyllde min dag något ialla fall. Efter lunchen var det praktikseminarium som i och för sig var helt okej. Dessvärre var jag dock tvungen att spendera 20 minuter stirrandes på en viss grupp fjortisar. Tjugo minuter kanske inte låter mycket men tror mig, det är typ självmord. Vad har jag att säga dem? Till råga på allt värdelöst så hade min favorit-mattelärare (INTE) bokat in två timmars härlig matte enda till klockan fem. Fy fan säger jag bara. Vi fick tillbaka våra prov och det gick väl som förväntat, G. Jag har slutat att bli besviken när det gäller matten nu, men ärligt: hur kan jag ha gått från solklart MVG till G på ett halvår? Dessutom går det dåligt för hela vår grupp. När jag kom hem vid tjugo i sex var jag tvungen att göra klart VÅRT, mitt och Ts, arbete om det Demokratiska partiet. Hon skyllde på att datorn krashade, att hon var sjuk osv osv. Så jag satt där och gjorde allt själv som vanligt. GAAAAAAHHH orkar inte. Jag var bara tvungen att trycka i mig en fet semla efteråt; kände att jag var värd det. Nu ska jag fortsätta plugget med att läsa min helt hopplösa franskabok. Tar det någonsin slut?

Jag trodde att jag hade glömt dig men du finns där någonstans ändå. Du dyker upp när jag minst anar det och rör till allt igen. Varför kan du inte bara försvinna? Jag tror att jag hade starkare känslor för dig än vad jag tillät mig att ha. Jag tror att jag bara var någon som ersatte någon annan som du aldrig skulle kunna få. Du säger nu att du älskar henne men hur ska det kunna fungera mellan er om ni har hållt på och bråkat i ett år? Jag ska inte falla för frestelsen en gång till nu. Jag ska säga farväl för evigt. Jag hatar dig. Jag hatar dig. Jag hatar dig. Jag trodde att jag hade byggt upp ett skinn av pansar som ingen någonsin skulle kunna sticka hål på. Jag hade det tills jag träffade dig; hoppas att du är nöjd nu. Jag hatar mig själv för att jag lät dig komma mig nära. Jag hatar den här världen för att man inte kan lita på någon. Jag hatar  mig själv för att jag är som jag är. Jag ska sätta mitt liv först nu och inte prioritera alla andras. Jag skulle vilja radera allt som har med dig att göra men någonting tar emot. Någonting får mig att hålla mig fast med naglarna i kanten. Någonting får mig att bevara alla minnen. Jag trodde aldrig att det här skulle hända mig. Och nu ska jag skriva en låt om hur meningslös kärlek är. Tack för mig.

Hej hej!

Var bara tvungen att ta en sådan rafflande rubrik, så kanske jag får lite fler läsare xp Min kväll igår var absolut något utöver det vanliga. Redan på Slussen träffade vi både N. (Ms ex som hon inte har kommit över) och C. som skulle ut på krogen. Lite smått komiskt att vi träffade dem just då. Det blev ju inte bättre av att K. droppade nyheten att N. skaffat ny tjej, varav vi andra genast blev högljudda. Det fick vi sedan ångra bittert när vi förstod att både N. och C. var inom hörhåll. Aj, aj, aj, vi får hoppas att de inget hörde. Väl på Kungsholmen, hemma hos M., tittade vi på The Holiday. Jag kunde dock inte koncentrera mig på filmen en sekund då T. satt sig rakt på en tallrik med kladdkaka när han kom in och fått världens största fläck i röven. HAHAHA säger jag bara; humor på min nivå. Sedan diskuterade vi politik (!), lyssnade på RHCP och hade det allmänt mysigt. Sedan visade det sig att T. hade hittat en fest med både Nasim och Salem Al Fakir när han lämnade L. vid bussen. Inte konstigt att det tog lång tid för honom att ta sig tillbaka till oss. På hemvägen tittade vi i alla fall in en sväng och pratade lite med dem. Väl nere i tunnelbanan, fick T. för sig att han skulle ta ett hallucigent sömnpiller han fått av A.S. Jag vill inte veta hur det gick för honom att ta sig hem alltså. När han följde med oss till Slussen verkade han vara klar i huvudet i alla fall som tur var. Där träffade vi C. igen som den här gången var apfull. När F. frågade var N. var, vräkte han bara ur sig: "Han är och knullar med sin tjej". Stackars M. alltså! Hon som sa att hon fortfarande får tårar i ögonen när man nämner hans namn; love hurts :( För min del slutade kvällen med att jag fick en spontan komplimang; sånt värmer så mycket! Sedan tog jag, F. och K. tåget hem. Vi bestämde oss att ses kl. 10.30 på Slussen idag för att hinna med lite Second hand-shopping på Söder innan passet på Friskis & Svettis. När min väckarklocka ringde kl 9 imorse var jag dock stendöd. Alla mina smidda dagsplaner gick i krasch och dagen ser istället ut att bli en vilodag vilket nog blir toppen. Jag ska passa på att fixa både händer, fötter och kanske sy en klänning. Ikväll ser det också ut att bli en efterlängtad hemmakväll. Det verkar dessutom gå en massa bra filmer på TV, eller vad säger ni? Göta Kanal 2 liksom! Haha. Aja, hoppas att ni får en toppendag! Puss och kram

Hej!
Nu är min praktikvecka slut och det känns både bra och dåligt. Det som är bra är att jag nu äntligen kan kosta på mig en sovmorgon då jag har gått upp halv sex varje dag. Det dåliga är att jag kommer sakna alla små söta barn. Igår när jag skulle gå hem,  var det en som sprang efter mig i dörren och kramade mig. Sedan vinkade hon i fönstret också. Och idag när en tjej frågade om hon fick sitta i mitt knä, kom det genast tio barn som ville göra samma sak. När jag skulle säga hej då var det nästan så jag grät :( Det blev heller inte bättre av att de frågade när jag skulle komma tillbaka. Kanske är dagisfröken mitt framtida yrke? Dock har jag varit helt slut varje dag nu. Igår somnade jag i soffan vid halv nio och vaknade inte förrän klockan elva. Nu är jag hur trött som helst, men jag ska ändå pallra mig iväg hem till M. T. kommer också vilket ska bli kul. Då jag jag dessutom äntligen få mina smycken (från NYÅR!!!!) och lämna tillbaka hans mössa. Imorrn blir det Friskis & Svettis!
Klart slut, varulvstjut!