Ullis

Något som jag är så fruktansvärt trött på är att jag alltid åker dit som den som är tvungen att planera saker. Jag är alltid den som fixar middagar, vägbeskrivningar, filmkvällar, vet när vi börjar, vad vi har för läxor, när och var vi ska mötas och bla bla bla. En gång sådan, alltid sådan; i folks ögon i alla fall. Det känns ju sisådär lagom kul när man är med och ordnar överraskningsfester för kompisar som fyller år och sedan åker dit på att ordna sin egna 18-årsmiddag. Nä, just det, jag fick ju hjälp av Karin som OCKSÅ FYLLER 18 ÅR den här gången. Att jag inte har tänkt på det på det sättet förrän nu är ju också smått korkat i sig. Jag antar att jag har blivit helt avtrubbad av allt. Jag har i alla fall vunnit över min kajakskräck idag efter paddling i vågor och ösregn samt nästan skrivit klart naturkunskapsarbetet. Alltid något att glädjas över.