Ullis

Klockan halv 6 infann jag mig hos F. för att bli skjutsad till Gustavsberg av hennes föräldarar. Därifrån väntade en 3 timmar lång bussresa upp till Romme för lite skidåkning. Jag som älskar att åka skidor hade länge sett framemot den här resan. Det började bra med att jag, J. och F. tog några åk medan A. tragglade i skiduthyrningen som visade sig ta hundra år. Vi provade lite olika backar och det kändes bra. Efter kanske en fyra-fem åk hände det som inte får hända. Jag blev nämligen påkörd bakifrån av en snowboardare som helt hade tappat kontrollen. Då han var runt 25 år och ganska lång och tung, kunde jag inte göra annat än att rulla nerför halva backen. Jag tror att jag tappade medvetandet ett par gånger, för när jag vaknade låg jag med huvudet mot marken och med skidglasögonen fulla av snö; schysst start på dagen liksom! Killen hade som tur var vett att ursäkta sig och att fråga hur det gick. Enligt gammal vana svarade jag såklart att det gick bra och sedan fick jag kämpa mig ner till F. och J. som undrade vart jag hade tagit vägen. Inga brutna ben i alla fall. Med blod och smink utsmetat i hela ansiktet, mötte vi upp A. som hade plockat på sig lite papper som jag kunde torka av mig med. Resten av dagen bet jag ihopoch åkte på men tyvärr med betydande men. Fartdåren jag blev utbytt mot en snigel med ögon i nacken. Redan nu är halva ansiktet uppsvullet och jag väntar med spänning på morgondagen om halva ansiktet kommer att vara blått då också; just snyggt. Då inte hade kunnat göra nått åt saken säger jag bara: Fy fan för snowboardåkare!