Ullis

Jag vet att jag har klagat mycket på sista tiden, men ingenting har liksom varit roligt. Det har tagit enormt mycket energi att ens ta mig upp ur sängen. Helst av allt skulle jag vilja sova och vila i en månads tid men plikten är för stark. Idag vaknade jag med igengrodd hals och tröttheten igen vilket fick mig att tänka efter. Jag känner att min kropp inte orkar med den stress jag lever med längre. Magen krampar i protest när jag minst anar det och illamåendet dyker upp hela tiden. Jag vill så mycket med mitt liv. Jag vill hinna med mycket mer än vad jag egentligen förmår. Jag känner att jag måste förändra det för mitt eget bästa. Varje dag i nästa helg är redan planerad. Jag vill inte ha det så. Jag vill inte ta bussen hem, äta middag på tio minuter, för att sedan ta nästa buss in till stan igen. Jag orkar inte hetsplugga till ingen nytta för att hinna med att träffa alla människor jag vill träffa. Det är ingen kvalitetstid. Därför har jag bestämt mig för att göra så lite som möjligt de kommande veckorna. Jag har redan betalat och fått biljett till personalfesten imorgon, så jag måste gå. Utgången på fredag ser just nu mycket tveksam ut. Jobbpassen på lördag och söndag måste jag genomföra och Js middag också, men utgången på lördag orkar jag inte med. Det blir absolut inga fikor i veckan utan snarare en bok och en kopp te istället. Mina älskade böcker som jag inte har rört. Det känns som om jag har tappat en del av mig. Jag måste börja prioritera innan jag sliter ut mig. Nu ska jag samla kraft för att orka med den kommande släktträffen om 35 minuter. Sedan kommer A och sover över. Det ser ut som om jag har misslyckats med bortsållningen redan nu. Jag antar att det nya livet får vänta tills imorgon.

Ta hand om er kära vänner.