Ullis

Ja, mitt liv kommer att gå vidare, med eller utan den här bloggen. Att jag inte har skrivit något under den senaste månaden beror nog mest på att jag inte har haft någon lust till det. Jag har helt enkelt varit likgiltig. Mycket har hänt under den senaste månaden och det känns som om jag börjar få räta på oordningen i min liv. Jag har nog börjat hitta tillbaka till mig själv trots allt. Jag har faktiskt insett vad som är mitt problem och vad som har varit mitt problem ända sedan 11--års ålder. Jag vet varför jag egentligen aldrig har passat in i normaliteten fast jag ändå har anpassat mig till den. Jag vet vad jag vill göra härnäst och vad som är min vision med kärleken. Jag har accepterat mina brister och bestämt mig för att sluta motarbeta dem. Jag har accepterat att jag är född till att tänka för mycket och att jag alltid kommer att göra det. Jag har accepterat mina begär och att jag nog aldrig kommer att sluta söka efter något mer. Min värld kommer i alla fall inte kommer att bli och vara komplett förrän jag bestämmer mig för att den är komplett. Ja, nog kommer mitt liv att gå vidare och nog ska jag någon gång finna frid och vara nöjd med tillvaron.