Ullis

Ena sekunden tittar jag med glädje på porslin till min första, egna lägenhet. Andra sekunden är allt jag känner för framtiden sammanfattat i ångest. Jag orkar inte med att vara jag just nu. Denna pendel som hela tiden svänger mellan liv och död, sanning och lögn, nutiden och det förflutna. Jag måste sluta vara den jag var och i stället vara den jag är och vill vara. Jag orkar bara inte med att allt skiter sig hela tiden. Inte ens jobbet funkar som det ska. Men jag ska göra mitt bästa för att försöka reda ut röran. Det enda positiva är väl att jag för en gångs skull är sams med alla mina vänner vilket typ var ett halvår sen sist. Jag är fast och fängslad på en plats jag inte vill vara på. Äh skiit sammaaa. Det enda som kommer ur min hjärna och mitt liv för tillfället är bara en massa blaj som ingen vill lyssna på eller läsa om. Jag döööööööööööööööööööör