Ullis

2-0! 2-0! 2-0! AIK är så jävla bäst! Ägde matchen igenom kan jag ju meddela. Det var dock inte det jag ville blogga om. När J och jag skulle gå på tunnelbanan från Solna, hände det något konstigt. En kille bakom mig tryckte på för att försöka komma på tunnelbanan, men när jag vände mig om tog han typ mig om midjan och sa varsågod så att jag kom på först. Vi fick någon märklig kontakt som jag aldrig har känt med någon förut. J. gick före mig och hittade en ledig fyra, sedan kom killen och hans kompis och satte sig bredvid oss. Sedan möttes våra blickar då och då, och båda log varje gång. Jag pratade i telefon och J också, så jag tror inte att han till en början förstod att vi kände varandra. När både J och jag började prata med varandra måste han ha trott att vi var tillsammans eller nått. Varför kunde jag inte ha varit själv just den här gången? Kan inte släppa den här killen; hans blick, hela han. Så jävla snygg, faaaaaan!!!