Ullis

Ikväll har jag legat i soffan och kollat på Grammisgalan med mamma, pappa och syster-yster, hela familjen samlad, kan det bli bättre? Vi följde allt med spänning och blev förstås extra glada över att "Du levande" fick så många priser. Min kompis pappa är nämligen med i den och gör en pangroll (eller inte!). Han ligger typ på en soffa och säger två meningar, vilken filmdebut alltså! Detta var dock inte det jag ville skriva om. Efter Grammisgalan visades nämligen en dokumentär: "En resa genom helvetet". Den handlade om människor från Etiopien och Somalia som var på flykt till Saudiarabien för att söka lyckan där. Enda sättet att ta sig dit var genom en tre dagar lång och fruktansvärd båtresa. De la sina liv i händerna på människosmugglare. 128 människor packades samman på en 10 meter lång båt för att färdas i tre dagar utan mat och knappt något vatten. Om de rörde på sig eller pratade blev de slagna med bälten och om de blev alltför sjuka kastades de över bord. Kan ni tänka er? De allra flesta hade aldrig åkt båt vilket gjorde att de kräktes i påsar eller på varandra. Jag vill inte ens tänka på om de fick tillgång till någon slags toalett. Tänk, i TRE dagar. Man slutar aldrig att förvånas över hur grymma människor är mot varandra och hur orättvis världen är. Kommer den någonsin att bli jämlik? Det behövs många som reagerar tillsammans för att det ska bli någon förändring. Så nästa gång du ser någon som samlar in pengar, vänd inte bort blicken utan se det istället som en chans att hjälpa till. Det gör i alla fall jag, för det är jag som brukar stå där och samla in. Tack för mig!